I natt har jag knappt sovit ngt alls. Flera nätter i rad har jag nu vaknat med en klump i magen av oro och ängsla. Dax för Krille att åka in på provtagning för att se åt vilket håll cancervärderna går åt. Nu börjar den oron hela tiden han åker in och tar prover.
Och efter allt vi nu gått igenom värkar det ju inte hjälpa och be heller. Men svårt att låta bli.

Allt har gått åt rätt håll, han är pigg glad, orkar vara med.
Det han nu har jobbigt med är fortfarande sina fötter han domnar i. Sedan finns inga muskler kvar i kroppen så av allt han nu gör får han träningsvärk, men det är ju ett härligt friskhetstecken

Detta är Krille som frisk vintern 2014. Att sitta still och njuta framför tv'n det fanns inte. Som nu förhoppningsvis ska bli så bra igen. Det bara hoppas vi på ❤️

Att leva med detta efter alla behandlingar, är jobbigt 😢 bara vänta o vänta, minsta tecknet av ngt väcks oron igen.

Tiden efter den avslutad behandling var känslomässigt påfrestande eftersom vi nu står utan det stöd och kontakt från sjukhuset mm som vi hade dagligen. Dessutom blir det väldigt påfrestande varje gång krille ska in på kontroller, eller säger att han har värk i ryggen. Vi blir heltiden påmind om sjukdomen och återfallsrisken.

I bland kan jag som närstående känna mig trött på att stå tillbaka för "cancerns" behov, och hela tiden behöva ta hänsyn till den j...a sjukdomen. Därför känner jag att det är viktigt att inte glömma att prata med varandra om tankar och känslor även nu. Men svårt med en man som är raka motsattsen.
Svårt att acceptera att den psykiska återhämtningen tar tid och att allt inte kan bli som förr, det känns tungt.

Måste bara berätta om en liten söt flicka som har sin mormor o morfar i Åmot. Hon har nu hört allt för många i sin närvaro nu den senaste tiden som drabbades av cancer. Så hon börja göra armband av gummisnoddar och skänker pengarna till barncancerfonden, och hennes mamma dubblar insatsen hon säljer för. Bra initiativ 👏👏👏